Igår var en så fin dag, solen sken och som jag skrev var vi vid stranden. När jag tänker efter så kanske det var något speciellt som förde mig dit. Idag är det nämligen på dagen elva år sedan min pappa gick bort i cancer, endast 54 år gammal.
Jag tänker på honom och en text dyker upp i mitt huvud. Det är första versen från en psalm som jag tycker väldigt mycket om, och som vi sjöng på hans begravning. Den talar till mig och påminner mig om hur livet faktiskt är fyllt av små tecken och samband som vi kan se bara vi vill och är tillräckligt uppmärksamma.
Var inte rädd. Det finns ett hemligt tecken
Ett namn som skyddar dig nu när du går
Din ensamhet har stränder in mot ljuset
Var inte rädd i Sanden finns det spår
Text: Ylva Eggehorn
Psalm 256
Det känns roligt att du skriver om pappa i bloggen -tack
SvaraRaderamamma